04.15: morgontrött famlande efter kaffe04.20: kaffe och cigg04.30: dusch04.45: fixa håret och snabbt på med mascara04.50: skuttar i ett par jeans, en topp...letar strumpor...fryser!..tar en stickad pullover04.59: konstaterar att jag har bråttom05.00: packar jobbväskan, svär över alla papper05.05: tar med statistiken då jag beslutar att administrera på tåget..05.10: väskan är trång, datan passar inte i den längre...svär05.15: hittar inte visakortet...nycklarna?...tågbiljetter?...mynt till parkering????05.20: ok, allt är med!05.22: fixa alla barnens grejer, kollar att barnvakten är medveten om att jag går nu!05.30: ut genom dörren...var har jag parkerat bilen?...ja, nu vet jag!05:35: BILRUTEDJÄVLARNA behövs SKRAPAS05.40: huttrar, konstaterar att jag måste tanka (hur f*n tänkte jag igår?)05.45: statoil, tanka, huttra, tanka, fixa en latte STOOOR05.50: köra rally...tåget går 6.0905.54: köpa parkeringsbiljett...NÄHÄE...mynten spottas ut 3 ggr innan det funkar!06.00: på stationen, fryser som få..njuter av kaffen och sms:ar kollegan :)06.09: äntligen på tåget...eller inteSpännande dag med spännande människor på tåget! Jag konstaterar att jag åkte tåg i mer än 6 timmar idag ToR till götet, där jag var på utbildning under 4 timmar...Efter mycket flackande och farande är jag nu hemma på snabbvisit i mitt eget hem och upptäcker att jag ligger efter i tidsschemat...jag ska till stockholm imorgon och har inte tid att sitta och blogga!Måste rusa...

OK, här kommer den spännande fortsättningen!exet ska lämna barnen...det ringer på dörren. Jag öppnar och tar emot 1 barn av två samt exet..och Basse. MITT barn är spårlöst borta.Basse:"Hej" (kliver in tar av sig skorna)Jag: "Hej du, MITT barn är försvunnet...har du sett till honom?"Basse: "Nä.." (går in i köket)Jag: "Vill du vänta på honom här eller?"Basse: "Ja"Jag: "Ja, jag vet inte när han kommer...."Basse: "Oroa dig inte, han kommer hem så småning om..." (Ser väldigt mild ut)efter en trevlig närvaro mitt i allt stök dyker MITT barn upp...Basse och han bestämmer att Basse ska bo här i helgen..Basse: "Kan jag sova här i helgen?" (ser oberörd ut)Jag: "Jag ska till sundsvall på måndag så jag behöver röja lite i helgen och dona..."Här blir jag avbruten..Basse: "Du, jag hjälper dig att städa i helgen..." (ser väldigt myndig ut)Dessa barn är väl knappt 11 år men OTROLIGT härliga!

Kom hem idag ca 45 minuter tidigare....klev in genom dörren och möttes av...MITT barn samt TVÅ andra småttingar som var mitt uppe i att baka coccosbollar!MITT: "du är tidig, vi bakar"Jag: "mmm, jag ser det"MITT: " de är syskon...det här skulle bli en överaskning!"Jag: "hej barn, vad heter ni?"MITT: vi har diskat också"Jag: "du är väldigt bra på att baka...och dina kompisar med"De är faktiskt väldigt duktiga och uppfinningsrika så länge vi inte bromsar deras kreativitet! Lite coccos på golvet och chokladavtryck på köksluckorna gick snabbt att torka av....Vid det här laget är jag ganska härdad av de barn (som tycks sakna föräldrar) jag stöter på när jag kommer hem, vaknar, kliver ur duschen...Den bästa var nog "Basse", en kille som satt i mitt kök en dag när jag kom hem i sällskap med MITT. B: "tja, kan jag sova här?"Jag: "det kan du säkert"B: "jag kan sova på golvet"Jag: "det kan du säkert, har du ett namn?"B: "Basse"Jag: "hej, Basse! Du får gärna sova här för mig, men fråga din mamma först"B: "coolt"Jag: "testa om du får plats i LILLANS säng"5 minuter senare sitter denne och för en ganska bra konversation för sin ålder med mig på balkongen och tycker jag är störtcool....hahahaB: " jag får plats i sängen, jag är alldeles lagom lång..."När jag visar mig ute springer de flesta ungarna fram och informerar mig om allt mellan himmel och jord... "Där är MITTs Mamma! Hon är cool"Undrar vad jag har gjort egentligen, cool...nja, i deras ögon kanske!

den här känslan sammanfattar dagen bra!

Idag älskar jag världen mer än vanligt!Tack Ann-Sofi för att du är en riktig vän dvs. utsidan räknas inte ;-)Tack för att det finns massage!Tack för att det finns kaffe!Det är de små sakerna som gör det stora här i livet....

Känslan jag hade när jag fotade denna bild är densamma som när jag kryper ner hemma i min säng....lugnt & sköööönt...

Personlig eller privat? Kan jag vara båda och samtidigt? Detta perspektiv kom upp under en heldagsutbildning i coaching. Intressant tankeställare...

Kan jag coacha en medarbetare som jag har personalansvar för?
Kan jag coacha en chef?

Enligt mig kan en professionell coach göra detta om coachen och klienten är fullt medveten om vad min roll som coach är, vad ledarskap innebär och vad privatliv är.

Nästa fråga, kan en chef ha en underordnad som vän?
Enligt mig kan en bra chef vara både och, om båda parter är fullt medvetna vad rollen som chef innebär och vad personligt/privat innebär.

Kan jag coacha en nära vän? Svar ja, om båda är medvetna om vad coaching innebär.

Nästa fråga....Kan jag vara personlig utan att vara privat?

Det får nog var och en bestämma :-)
Glöm inte bort att en titel inte gör människan...Vad är en chef egentligen?Vad är en vän?Vad är en coach?
Att blogga, är det att lägga ut sitt privatliv offentligt eller är det att vara personlig?
Uppenbarligen väcktes många känslor kring detta.
Om det nu är så hemskt att blogga....läs inte detta då!

Nu tänker jag ta helgen efter att ha rest i en hel vecka. På med pyamas och raggsockor..telefonen stänger jag av...*ler stort*...äntligen får jag sova i min säng!

ps. Lufs, nu har jag fattat mitt beslut...

//C

"om jag gör som jag alltid gjort - får jag det jag alltid har fått"

Det är de små förändringarna som gör de stora skillnaderna. Om vi aldrig reflekterar över vad vi gör vet vi ju heller inte exakt vad vi behöver förändra för att uppnå andra resultat! Det jag verkligen gillar med att träffa människor är just att få nya perspektiv samt dela med mig av mina perspektiv. Har jobbat i Malmö och haft härliga diskussioner om kommunikation. Det är så enkelt att kommunicera om jag är tydlig...och att den personen jag pratar med har exakt samma definitioner av orden som jag har...*fnissar*

Exempel: tre personer (en man och två kvinnor) på lunch, den första säger jag betalar för två och tittar på oss som står bakom. Exakt vilka bjuder han? Sig själv (kan en person bjuda sig själv?) samt en av oss? Vem betalar sin egen mat?

Jag bjuder honom och betalar glatt, den första personen har alltså bjudit båda oss....*ler* eller har han bjudit mig och jag... den andra tjejen?

Kommunikation kan vara enkelt, tricket är att specificera sig så att det inte finns något utrymme för tolkning...eller åtminstone så att jag och den jag kommunicerar med är helt överens!

Alltför ofta tror jag att jag är tydlig, men när resultatet blir annat tyder det på att jag gör något annat...dvs. här krävs en reflektion för att få en förändring för att få bättre resultat!

;-)